Nått som fått mig att gråta mkt detta år är att jag haft min sambo i Afghanistan, igår morse landade han äntligen i Sverige igen och det går inte med ord att beskriva lättnaden som infann sig i kroppen!! Äntligen slipper jag all oro som jag gått och burit på hela detta år, äntligen!!
.
Min älskade mormor gick ju även bort nu i år och det gjorde mig oerhört ledsen. Hon har ju som alltid funnits där, även om hon knappt känt igen mig så har hon ändå funnits här hos oss..
.
Så min Sesam, jag saknar han så otroligt mkt. Jag har fortfarande inte vant mig vid att han inte är hos mig längre, jag låter fortfarande toadörren vara lite öppen. Jag kom på mig själv för några dagar sen att jag liksom puttar upp dörren till toan om jag råkar stänga igen den, det är så inprintat i mitt huvud att han ska gå in där.. Saknar dig mitt lillhjärta!!