Känns som det hänt massor men samtidigt ingenting.

.

Jag saknar Elvis varje dag fortfarande, det känns som en del av mitt hjärta saknas..

På vissa ställen jag går, vissa saker jag gör o saker jag önskar jag kunde göra kopplar jag samman med honom, han var verkligen perfekt.. Vissa nätter drömmer jag om honom så jag tror att jag har honom här hemma då jag vaknar, blir lika besviken varje gång.. Om vi hade haft kvar honom så hade han varit hos oss över 1 månad nu. Jag undrar än idag hur jag kunde fästa mig så fort vid honom, men de känns som att han var "the one", den hund vi letade efter men inte kunde ha kvar..

Min största önskan i julklapp är att T:s allergi försvinner o att Elvis inte fått någon ny familj än så vi kan ta tillbaka honom... Det vore helt fantastiskt men jag vet att det är helt orealistiskt..

...

Har inte så mkt att berätta, har umgåts med fina vänner de senaste veckorna. Så dagarna har rullat på bra, dock saknar jag ett jobb.. Att ha nått att gå till på dagarna och dra in pengar. Ursh!