Det känns så himla konstigt att vara hemma igen.. Det går inte att förklara varför men det är verkligen jätte konstigt. Alla frågar hur det känns och jag svarar lika till alla, jätte konstigt. Dom förstår inte varför och jag kan inte förklara det heller..

Men det har varit underbart att komma hem samtidigt och träffa alla igen. Har varit sånna lättnadskänslor att se alla och krama folk. Har träffat alla dom "nära" nu. Så det känns jätte bra, men samtidigt känner jag att jag skulle kunna åka tillbaka dit ner igen nu..

Jag hade verkligen ett helt annat liv där nere.. Man lever på ett helt annat sätt i Spanien mot här hemma i Sverige. Allt är så mycket mer fritt.. I sverige ska allt vara så planerat och bestämt.. där nere behövdes de ingen planering och långtida planer. Gaaah jag kan inte förklara det..

Saknar min Thobias nått oerhört, känns som det var en evighet sen vi sågs.. men det är ju bara 2 dagar sedan.. Vi har blivit så jäkla beroende av varandra och behöver verkligen varandra. Så man känner sig helt tom och hjälplös.. Aldrig kunde jag tro att dessa dagar vi ska vara ifrån varandra skulle vara så jobbigt. Det kändes som att det var nyttigt för oss och vara ifrån varandra ett tag, och självklart är det de, men man saknar verkligen varandra redan och känner att nu är det nog! Att man kunde älska en person såhär mycket trodde jag inte var möjligt, att man bara faller och faller hela tiden! Kärleken växer fortfarande mer och mer för varje dag som går.

Det är ca 10 dagar kvar tills jag får hem min älskling igen, och tiden går i slowmotion.. Måste sysselsätta mig hela tiden så man inte går och tänker på det konstant dagarna i ända.. 

Jag älskar dig mest av allt i hela världen Thobias, du är hela mitt liv! <3