*^*

25 november 2008 kl 11:41

KFG, jag kan inte mer än säga att det är hur värdelöst som helst. Kom dit, satt och lyssnade i typ 30-40 min, på saker vi redan fått veta genom mail eller från förra träffen, inget nytt som man inte vetat om tidigare. Jag förstår verkligen inte, jag gör inte de. Hur kommer det sig att vi måste komma dit varje tisdag när det ändå inte är något nytt vi ska få veta, när man redan fått ett mail av henne redan där det står exakt det hon går igenom igen och upprepar tiderna, för att sedan gå hem igen. Jag blir så less, om man skulle göra något vettigt där så skulle jag inte säga nått om det hela men så som det går till just nu så är det fruktansvärt. Enda anledningen till att jag går dit är för att få dom där förbannat fjuttiga kronorna man får, det är den enda anledningen!

Jag är jätte orolig för min farmor, men jag vågar inte ringa själv dit och fråga hur det gått, tänk om något gått snett? Då kommer jag skrika på personalen som inte har nått med att göra hur operationen gått till.. Har bett pappa ringa mig så fort han pratat med farmor.. Har en stor klump i magen, har inte kunnat sova riktigt inatt, de enda jag tänkt på är farmor, hur ska jag kunna klara av om det blivit nått problem.. Ursh, vet att man inte ska tänka negativt men det blir som lätt att man gör det, tänker på alla konsekvenser det kan bli av allt..

Pratade precis med pappa och han hade ringt sjukhuset och pratat med farmor, operationen hade gått bra men hon hade väldigt ont. Dom hade även gett henne någon smättlindrande medicin men den tålde hon tydligen inte så hon hade fått upp den igen. Hon kommer hållas kvar där ett bra tag till tydligen, men jag hoppas att hon kommit upp på benen igen tills jag kommer hem så vi får fira jul tillsammans iaf, men om de inte blir så så hoppas jag iaf att hon mår bättre min älskade lilla farmor. <3  Pappa ska till farmor ikväll med lite grejor och sådär, så sedan ska han ringa mig och berätta lite mer. Det är en sådan lättnad i mitt hjärta nu när jag fått veta hur det gått. Det känns som en stor sten har lyfts bort från mitt hjärta. En viss oro är ju självklart kvar men en stor del känns borta och det är väldigt skönt måste jag säga.

Hoppas du mår bättre snart min lilla ängel, <3




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback